Det här är en bok som börjar lovande men slutar platt. Bernat Estanyol är en livegen bonde i 1300-talets Katalonien. Han flyr till Barcelona med sin son, för att bli en fri man. Livet i staden blir inte så mycket bättre än det liv de lämnat, det är hårt och slitigt och kantas av både fattigdom och förtryck.

Bygget av kyrkan Santa Maria del Mar håller ihop berättelsen, det är runt denna byggnad allting händer. Och det är mycket som händer. Varenda historisk händelse kläms in i berättelsen. Det blir lite för mycket, även om de historiska bitarna beskrivs på ett ganska intressant sätt.

Jag tyckte nog ändå att boken var ganska OK tills den lille sonen, Arnau Estanyol när han uppnått vuxen ålder börjar attrahera det kvinnliga könet. Då börjar sexet. STOR tantsnuskvarning här!

Personerna är platta och schablonartade och slänger sig med klyschor. Trådar tas upp men tappas lika snabbt bort igen.

Katedralen vid havet är en bestseller enligt ett visst format, det är som en film fast i bokform. Ingen vidare känsla, bara underhållning. Det roar för stunden men njä… det håller inte hela vägen.

Betyg: 3/5

Det här är Karin Alfredssons andra ”dokumentärthriller”, uppföljaren till fantastiska 80 grader från Varmvattnet. Denna gång utspelar sig berättelsen i Vietnam, dit Ellen Elg och hennes familj flyttat. Ellen arbetar som förlossningsläkare på ett vietnamesiskt sjukhus. Plötsligt börjar saker hända. En svensk man faller från en hotellbalkong och dör. En ung flicka söker vård för en svår skada i underlivet. Nyfödda barn till unga, fattiga mödrar verkar försvinna från sjukhuset.

Ellen Elgs väg korsas av den gamla cigarettförsäljerskan Liu och plötsligt verkar det som om allt hänger ihop…

Återigen en bra och spännande, gripande och viktig berättelse om kvinnors situation i världen. Unga flickor som tvingas prostituera sig, handel med små barn och rent allmänt hur villkoren ser ut för kvinnorna i Vietnamn idag och även delvis historiskt.

Karin Alfredsson är väl bekant med Vietnam, det märks. Hon är också en utmärkt författare som i en spännande berättelse också kan berätta om ett angeläget ämne. Jag tyckte förra boken var strået vassare, men den här går inte av för hackor den heller.

Betyg: 5/5

En sextonåring försvinner, det sista man såg av honom var att han hoppade in i en bil som kördes av en okänd kvinna. Det verkar som om polisen och Tom Thorne fått en kidnappning på halsen, men vilket är i så fall motivet?

Sökandet börjar och desperationen blir allt större för var timme som går. Ska man hinna hitta pojken innan det är för sent?

Den här boken har blivit ganska uppmärksammad och haussad, men njäe… jag tycker att den bitvis är ganska seg och tråkig. Själva kriminalgåtan är snyggt upplagd, men historien har inte tillräckligt med driv och Tom Thorne är en polis som jag har svårt att komma överens med av någon anledning. Kanske för att han också är tråkig.

Betyg: 3/5

Två små pojkar är ute i skogen och leker indianer och hittar en död kvinna. Johan Axberg och resten av Sundsvallspoliserna har fått ett förmodat sexmord på köpet och jakten på mördaren är snart igång.

På det privata planet är det Erik Jensen, Axbergs bäste vän, som har problem i sitt äktenskap. Hans fru Sara åker iväg på en skrivarkurs i Frankrike och kommer tillbaka med problem på halsen, minst sagt.

Det här är Jonas Moströms tredje bok i serien om Johan Axberg. Jag tycker nog att det börjar bli lite tjatigt med vännen Jensen som alltid verkar bli inblandad i vartenda brott i Sundsvall, trots att han är läkare och inte polis. Samtidigt är det en välskriven och spännande bok. Hade svårt att lägga den ifrån mig och den väckte också tankar om våra förutfattade meningar och fördomar.

Betyg: 3/5

Kriminalinspektör Dennis Milne har ett extraknäck. Han är yrkesmördare och utför, visserligen ganska motvilligt, uppdrag åt en riktig gangster. För Milne skapar inte själva dödandet några moraliska problem egentligen. Han ser det som ett sätt att befria London från kriminellt avskum, ett sätt att skipa rättvisa där han som polis inte har möjlighet att göra det då han måste följa lagar och regler.

Men så går allt snett. Det visar sig att Milnes tre senaste offer inte alls är knarklangare utan vanliga hederliga människor. Milne ligger risigt till… Ganska snart inser han att han borde sticka så långt bort det bara går, men viljan att lösa mordet på en artonårig prostituerad flicka får honom att stanna och snart är han riktigt, riktigt illa ute.

Simon Kernick skriver hårdkokt, rått och rappt. Hans karaktärer är hårda som granit på utsidan men samtidigt rörande, och ibland förvånande, mänskliga. Det är svårt att inte tycka om Dennis Milne. Han må vara yrkesmördare men han har också ett stort hjärta. En märklig kombination kan tyckas, men när bokens gastkramande upplösning närmar sig vill man inget hellre än att han ska komma undan.

Underhållande, smart, fängslande och spännande. Fast ibland lite väl macho-splatter-tjatigt.

Betyg: 4/5

Julia sörjer sin son Jens som försvunnit under mystiska omständigheter tjugo år tidigare. En dag ringer telefonen i Julias lägenhet, det är hennes far Gerlof som berättar att han är något på spåren när det gäller Jens försvinnande.

Julia ger sig genast av för att försöka få ett svar på gåtan. Vad hände egentligen sexårige Jens när han försvann den där dagen, uppslukades av dimman på det öländska alvaret.

Berättelsen utspelar sig på norra Öland, parallellt i nutid och dåtid. Hjälten i boken är Gerlof, trots att han knappt kan röra sig på grund av reumatisk värk.

Theorin skriver bra och på ett sätt som fångar mig, hade definitivt svårt att lägga boken ifrån mig. Samtidigt känns själva deckarhistorien och personerna lite platta och osannolika. Men spännande är det absolut. Även om det känns lite blaskigt efteråt. En perfekt sommardeckare!

Betyg: 4/5

Peter Høeg har i många år varit en av mina absoluta favoritförfattare. Därför hade jag oerhört högt ställda förväntningar på Den tysta flickan. Tyvärr blev jag gruvligt besviken.

Huvudpersonen i boken är clownen Kasper Krone. Han har levt över sina tillgångar på alla sätt, är efterlyst för enorma skulder och på det hela stora slut som artist som det brukar heta. Kasper Krone är inte bara clown och en livsnjutare av stora mått, han har också begåvats med en övernaturligt god hörsel och är en mästare på att behandla barn med psykiska problem.

Exakt hur allt hänger ihop fick jag aldrig riktigt klart för mig eftersom Den tysta flickan är en extremt rörig bok. När den var utläst kliade jag mig febrilt i huvudet och undrade vad den egentligen handlade om? Nån sorts clown-superhjälte på dekis som räddar barn? Något åt det hållet tror jag.

Hur som helst så ger sig Kasper Krone iväg för att hitta flickan Klara-Maria som är väldigt speciell på många sätt. Det hela utvecklar sig till en märklig jakt genom Köpenhamn där Krone jagar flickan och skurkarna medan rättvisan och det förflutna jagar clownen. Extremt rörigt som sagt.

Den som vill läsa något av Peter Høeg bör nog välja Fröken Smillas känsla för snö eller Kvinnan och apan istället.

Betyg: 3/5

Paddy Meehans före detta pojkvän och kollega Terry hittas mördad – naken, försedd med huva och skjuten genom huvudet. Paddy har inte träffat Terry på sex månader, men det visar sig att han inte bara uppgett Paddy som närmast anhörig, utan också efterlämnat ett stort gammalt hus utanför staden samt ett antal resväskor fulla med anteckningar. Och Paddy dras in i en härva av hemligheter och lögner – snart är hon uppslukad av sin karriärs mest betydande och farligaste uppdrag.

Nummer tre i serien om fem böcker om Paddy Meehan, Paddy som började som sprinflicka men när vi träffar henne igen avancerat till fullfjädrad journalist med egen spalt och allt. I ”Sista andetaget” har det gått några år sedan vi träffade Paddy sist och det har hänt en hel del även privat. Utan att avslöja allt för mycket kan man kan säga att Paddy frigjort sig allt mer från sin katolska bakgrund men också börjar förlikas med den. Hon har helt enkelt blivit vuxen.

Jag var rädd att bli besviken när jag läste den här boken, de tidigare har varit så fruktansvärt bra, liksom Garneth Hill-trilogin också var, men Denise Mina gör det helt enkelt igen – skriver en jäkligt bra deckare med hjärta och socialt patos. Jag kan inte annat än applådera.

Här kan du läsa vad jag skrev om Vargtimmen (nummer två i serien om Paddy Meehan)
Här kan du läsa vad jag skrev om Blodsarv (den första boken i serien)

Civilekonom från Handels, bra jobb i finansbranschen och ett oklanderligt yttre. Samtidigt stora mängder alkohol, tabletter, amfetamin och kokain. Dagligen.

Kliv in i skallen på Henrik; ung, skarpsinnig, välutbildad och besatt av pengar, status och yta. Följ med på en resa i överljudsfart bland krogar, droger och kriminalitet. En inre resa av rädsla, förakt och bottenlöst moraliskt förfall. En sågtandad centrifug som aldrig upphör att accelerera… Parasiten är Fredrik Ljungs romandebut. Boken bygger delvis på författarens egna erfarenheter, men är inte självbiografisk.

Henrik har fått allt. En trygg uppväxt, ett lysande intellekt, en god utbildning, affärssinne och förmågan att jobba hårdare än alla andra. Ändå finns det ett stort hål i hans själ som han fyller med olika sorters stimulantia, ju mer desto bättre, det kostar att vara på topp. För att prestera bättre, må bättre, orka framåt dövar han sina sinnen när det behövs och skärper dem ibland. Droger och alkohol cirkulerar ständigt i hans blod.

I början går det bra. Han gör kometkarriär inom finansvärlden men vem som helst kan förstås räkna ut att en ständigt påverkad person inte har en chans att fortsätta hur länge som helst så kraschen kommer till sist. Henrik hanterar det också, på sitt vis…

En fascinerande och bitvis ganska rolig bok med en rapp och skickligt skriven dialog. Eller monolog kanske, Henrik resonerar mest med sig själv egentligen, han är en ganska ensam person, förutom en eller annan suparkompis eller tillfälligt krogragg. Med skräckblandad förtjusning får man följa Henriks väg mot avgrunden. Så onödigt. Så idiotiskt.

En bra debut av Fredrik Ljung!

Betyg: 4/5

En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta i tunnelbanan med sin kvällstidning. När han ser alla trista, gråbleka ansikten runt omkring känner han sig tillfreds. Han är ju själv framgångsrik, lyckligt gift och far till tre barn. Allt kan bara bli bättre.Det tog ett par dagar innan jag insåg att ”Pepparkakshuset” är mer än en vanlig deckare. Det är en skildring av människors inre som väcker tankar och en berättelse som stannar kvar hos läsaren. Som deckare betraktat är den rätt OK men inget extraordinärt, det är de underliggande känslorna och människornas motiv som är spännande i denna första del i Carin Gerhardsens Hammarbyserie.

I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som verkar stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.

Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga av. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Här kan du läsa ett provkapitel ur boken.

Betyg: 4/5