Paddy Meehans före detta pojkvän och kollega Terry hittas mördad – naken, försedd med huva och skjuten genom huvudet. Paddy har inte träffat Terry på sex månader, men det visar sig att han inte bara uppgett Paddy som närmast anhörig, utan också efterlämnat ett stort gammalt hus utanför staden samt ett antal resväskor fulla med anteckningar. Och Paddy dras in i en härva av hemligheter och lögner – snart är hon uppslukad av sin karriärs mest betydande och farligaste uppdrag.
Nummer tre i serien om fem böcker om Paddy Meehan, Paddy som började som sprinflicka men när vi träffar henne igen avancerat till fullfjädrad journalist med egen spalt och allt. I ”Sista andetaget” har det gått några år sedan vi träffade Paddy sist och det har hänt en hel del även privat. Utan att avslöja allt för mycket kan man kan säga att Paddy frigjort sig allt mer från sin katolska bakgrund men också börjar förlikas med den. Hon har helt enkelt blivit vuxen.
Jag var rädd att bli besviken när jag läste den här boken, de tidigare har varit så fruktansvärt bra, liksom Garneth Hill-trilogin också var, men Denise Mina gör det helt enkelt igen – skriver en jäkligt bra deckare med hjärta och socialt patos. Jag kan inte annat än applådera.
Här kan du läsa vad jag skrev om Vargtimmen (nummer två i serien om Paddy Meehan)
Här kan du läsa vad jag skrev om Blodsarv (den första boken i serien)
