Åsa är bara några år gammal när hennes mamma flyttar ifrån hennes pappa och henne själv. Mamman vill inte ta ifrån pappan det käraste han har. Åsa är verkligen sin pappas ögonsten, men härdarmästare Leif Andersson är inte bara pappa, och härdarmästare, han dricker alldeles för mycket alkohol och har inte riktigt klart för sig vilka behov ett litet barn har. Åsa och hennes pappa har t.ex. inga lakan att sova i. Och tvätt är ingenting de vet hur man tar hand om, det skötter en faster. Farmor och farfar ser i alla fall till att Åsa och pappa får mat varje dag, även när pappas pengar är slut. Och slut är pengarna nästan alltid.
Leif är en stolt arbetare. Åsas mamma Nadja kommer från en familj av engagerade kommunister, kartlagda av säkerhetspolisen. Lite för extremt för Leif som nog beundrar i smyg men är mer mainstream-arbetare. Vad ska folk tänka om man sticker ut för mycket? Leif som pyntar lägenhetens fönster med ryschiga gardiner och till jul adventsstakar, fast de inte ens har lakan i sängarna som sagt. Ytan är viktig. Leif sköter sitt jobb tills dagen kommer då han får sparken.
Mig äger ingen är en varm historia om föräldrar som svek, men som ändå älskade sin lilla flicka. Första delen av boken, den som beskriver Åsas barndom är skriven på ett otäckt sakligt sätt. Det känns som om författaren inte skulle orkat beskriva den verklighet hon växte upp i om hon gjort det på annat sätt. Längre fram i boken, när hon beskriver sin pappa på äldre dagar är det mer känslosamt. Och Åsa älskar sina föräldrar, trots allt. Det är vemodigt och vackert.
Betyg: 5/5
