Suss är äldsta dottern i en familj med pengar och makt. Som bäddat för en lycklig barndom, men verkligheten är definitivt annorlunda för Suss. Hon växer upp med en krävande och elak mor och en frånvarande far. Suss själv är bräcklig och vajar som ett rö för vinden i sin på ytan perfekta men egentligen rätt störda familj. Yta är allt. Berättelsen börjar när Suss är liten och forstätter fram tills hon har egen familj sedan flera år tillbaka. Suss är helt i händerna på sina föräldrar, rädd för att inte behaga dem och förstör sitt eget liv och relationer för att vara mamma och pappa till lags. Alltid.
Det här är en välskriven, knivskarp bok. Nästan lite ruskigt hur Suss liv beskrivs, så kallt och sakligt, nästan känslolöst. Avskalat, enkelt och utelämnande. Den är riktigt bra, bättre än jag trott den skulle vara faktiskt. Det är en beklämmande historia om hur ett barn själsligen misshandlas, om hur vi påverkas av hur våra föräldrar behandlar oss. Om makt och en fasad som ska upprätthållas till varje pris.
Betyg: 4/5
