<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Rösterna &#8211; Christa von Bernuth</title>
	<atom:link href="http://spenatbocker.wordpress.com/2007/01/22/rosterna-christa-von-bernuth/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://spenatbocker.wordpress.com/2007/01/22/rosterna-christa-von-bernuth/</link>
	<description>Min (digitala) läsdagbok</description>
	<lastBuildDate>Mon, 23 Mar 2009 11:50:36 +0000</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.com/</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>Av: Då blev du tyst - Christa von Bernuth &#171; Lästa böcker</title>
		<link>http://spenatbocker.wordpress.com/2007/01/22/rosterna-christa-von-bernuth/#comment-96</link>
		<dc:creator>Då blev du tyst - Christa von Bernuth &#171; Lästa böcker</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 16 Jun 2008 12:09:43 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://spenatbocker.wordpress.com/2007/01/22/rosterna-christa-von-bernuth/#comment-96</guid>
		<description>[...] Jag har tidigare läst en bok av samma författare och tyckte inte den var särskilt märkvärdig. Efter att ha läst Då blev du tyst fick jag verkligen revidera min uppfattning om Christa von Bernuth. Det här är en riktigt bra och ruggig deckare. Nutid och dåtid knyts samman på ett snyggt sätt och vi får titta in i människans innersta hemliga rum. Jag gillar Mona Seiler som huvudperson, det gjorde jag redan i första boken. [...]</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>[...] Jag har tidigare läst en bok av samma författare och tyckte inte den var särskilt märkvärdig. Efter att ha läst Då blev du tyst fick jag verkligen revidera min uppfattning om Christa von Bernuth. Det här är en riktigt bra och ruggig deckare. Nutid och dåtid knyts samman på ett snyggt sätt och vi får titta in i människans innersta hemliga rum. Jag gillar Mona Seiler som huvudperson, det gjorde jag redan i första boken. [...]</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
