I romanen Kalla det vad fan du vill står familjen Irandoust i centrum. De har lämnat Iran för Sverige och mötet med det nya landet och dess invånare är inte alltid smärtfritt, men med envishet och en positiv inställning går allt. Hoppas de.Mot all förmodan blir deras öde i Marjaneh Bakhtiaris händer varken tragiskt eller tråkigt, utan istället en oväntat rolig läsning. Hon skildrar familjens och deras vänners liv med humor, ironi och sympati. Ingen går säker i den ena absurda eller rörande scenen efter den andra riktas strålkastarljuset mot både »gammalsvenskar« och »nysvenskar«.För vem gör rätt och vem gör fel? Är det kanske ändå lika långt från Glumslöv till Malmö som från Malmö till Teheran? Finns det egentligen något politiskt korrekt beteende, eller står vi alla trots vår goda vilja hela tiden med båda fötterna i klaveret? Och finns det kanske något sätt att trots våra olikheter mötas på lika villkor? »Jag vet faktiskt själv hur det är att vara utlänning.« Så tittade han sn nabbt på dom andra kring bordet för att se om det sista ordet hade varit opassande. Han var inte alltid medveten om dom aktuella politiskt korrekta orden.
»Kommer själv ursprungligen från Glumslöv och sen Burlöv förstår du. Ja, jag kommer ihåg hur det var i början att vara i en ny stad och inte känna till saker och ting.«
Bahar hade inte uppfattat Bengt som en rolig person och det fanns inget spår av humor i hans ansikte. Mannen menade allvar.
Tyvärr tyckte jag att boken var lite trög att läsa mellan varven, det flyter inte riktigt. Men jag hade ändå svårt att lägga den ifrån mig, familje Irandoust livsöde är allt för fängslande för det! Jag läser med en klump i halsen om hur föräldrarna försöker och försöker bli svenskar men inte lyckas. Det låter sorgligt men det är också en halsbrytande rolig bok om kulturkrockar och stora personligheter med olika bakgrund. Det här är en bok som alla borde läsa, jag tror den skulle kunna ge både en och två tankeställare.
Betyg 4/5
